klass 2 hund

Glömmer bort att skriva här, vilket är synd för jag gillar ju att blogg!

Det som har hänt sen sist är att Ned nu är klass 2 ekipage på heltid, han blev uppflyttad till hopp 2 för två helger sen. Trots att det var århundradets varmaste dag och att Ned tjuvstartade vilket gjorde att jag fick göra en impulsiv grej på en grej men vi löste det! Han gick som en klocka.

I helgen ska vi tävla i Fagersta, vi ska sova i stuga och bara ha det trevligt. Det ska bli så sjukt kul att få köra lite klass 2 banor. ROLIGT!

Just nu har jag semester och det är helt fantastiskt. Vi badar, åker på road trips, tränar, dricker öl, äter god mat och bara myser i det fina vädret. Life is good.

Agility FTW

Jag är så otroligt glad att jag hittade agilityn. Det är så jävla roligt, och ännu roligare blir det av att jag har så bra träningskompisar som är grymma!

Jag & Ned debuterade agilityklass 2 i onsdags. Det var jävligt roligt att få köra lite svårare banor som kräver mer handling. Jag tycker vi båda skötte oss bra trots att resultatet blev 2 disk. Första banan var det två tunnlar på rad med dom skulle svänga 90 grader efter den första, Ned satt i den andra tunneln. Inte bara en gång utan två, då man skulle göra nästan samma grej igen. Lopp två – Ned tar fel tunnel. Så det vi måste träna på är FÄLLOR och svängkomnando efter tunnel.

Jag är sjukt peppad och mitt mål för i år ska vi banne mig uppfylla. Tagga!

Länge sen sist

Blir inte mycket bloggande. Vet inte riktigt varför men jag hoppas det blir ändring på det.
Det som har hänt sen sist är att Ned har blivit uppflyttad till Agilityklass 2 och debuterar i 2:an på lördag. Sjukt spännande!

20140625-131358.jpg

7 DAGAR

En vecka kvar tills det är tävlingsdags. Jag är så sjukt taggad och ser så väldigt mycket fram emot att få köra. Ska försöka lägga in intervallpass (för mig men Ned kommer ju såklart göra mig sällskap) fokusera på slalom och stabila starter nu i veckan.

LÄNGTAR!

20140511-130409.jpg

Anmält.

Den 18:e maj blir debuten för säsongen. Vi kommer fortsätta att träna lite lugnt och lägga in vilodagar från agilityn där vi gör annat. Så här i början vill jag inte överanstränga honom. Det är den svåra biten för mig, att inte träna för mycket. Det är ju så kul och vi har en del bitar vi behöver jobba på men så får det va. Han är fin i kroppen nu och han reagerar ingenting där han hade ont, han har ju vilat ordentligt men tanke på huggormsbettet som kom i samma veva. Är så glad över att allt har gått bra och han känns så himla fräsch!

24:e maj har jag oxå en tävling inplanerade, i Väsby.

LÄNGTAR!!!

Meningen med livet.

Jag har sakta men säkert börjat sätta igång Ned igen. Jag är så glad att vi sadlade om till agility, för det är så jävla kul. Vi har hittat våran gren som båda två brinner för.
Det ät svårt att förklara men jag mår som allra bäst under ett agilitypass.

Agility är meningen med livet.

Fokus och förbättring.

Jag har en del saker som jag vill bli bättre på och har tänkt att fokusera på nu. Igår fick jag äntligen sätta igång honom! Det ska göras sakta och noggrant så han är inte skadar sig helt enkelt.

– jag ska tänka på att värma upp honom i koppel innan han får vara lös
– inte så mycket kastbelöningar
– stretcha honom efter träningspass
– skritt träning i blåbärsris
– klövjeväska
– värma upp och ner honom ORDENTLIGT innan agilitypassen
– träna mer balans
– dra i dragsele med mig springandes bakom
– att ha 6 veckor agilityvila per år
– inte köra när underlaget är tveksamt.

Åh jag är så pepp! Ser fram emot sommarens agilitytävlingar med min då otroligt vältränade hund.

20140410-141823.jpg

Bilder från idag.

De senaste veckorna har ju Ned varit i vila och i och med det så har det varit tyst här. Men snart får (läs på onsdag nästa vecka) får han sättas igång igen. Fokus då på att bygga upp honom igen, sakta men säkert.

Jag funderar mycket kring hur jag kan lägga upp träningen för att göra den så skonsam som möjligt, vad jag ska undvika, vad jag ska lägga krut på och vad jag ska lära om. Många tankar om fysträning och stretching. Ned är i sin bästa ålder och jag vill att han ska hålla länge och vara i en så bra form han kan för att klara av att tävla/träna aktivt i agilityn. Jag har börjat se saker med nya ögon, och det kommer bli en del förändringar.

Har blivit mer peppad på spåret också, är sugen på att starta han i appellen i höst. Roligt!

Tog en härlig långpromenad på min lediga dag, och lite bilder blev det:

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

Bild

 

Btw så jag och Kalle köpt en ny bil. Kalle åker och hämtar den i morgon. Lyckan är obeskrivlig!

Perspektiv.

Mycket har hänt sen sist, tyvärr.

Det började med att Ned blev halt på vänster fram, under kanske 2 dagar. Efter det så tyckte jag han var stel så jag bokade in en tid hos Anna Nähl (tidigare Holmgren) för att verkligen kolla upp det. Vi var där i onsdags och där konstaterade hon en sträckning i bröstmuskeln på vänster framben. Han har helt enkelt fläkt det benet och landat lite illa. Ingen större fara, hon trodde det skulle bli bra med vila och ev laserbehandlingar. Hon tyckte också han var lite öm i vissa tår, som hon sa var vanligt hos explosiva hundar och tyckte jag skulle stretcha dom och undvika tvärnitar (inga mer kastbelöningar). Men hon påpekade att han var i väldigt fin form, fin rörlighet och stark i kroppen. Kändes super bra, men var väldigt deppig över att han skulle va i vila och inte få träna på en månad. Skit också!

Efter besöket hos henne åkte jag förbi Stockholms Avdelningen för att ta en promenad. Enligt Anna fick Ned gå lös så länge han inte sprang runt, och han är ganska lugn när han går med Troja. Vi gick på fältet och när vi var på väg tillbaka (då var vi i höjd med So-Su) så vart Ned lite konstig. Helt plötsligt satt han bara still i vassen, jag ropade på honom och han såg lite märklig ut. Lite som om han hade magknip och ville spy. Han ville inte gå utan la sig ner. Jag tyckte det hela var mycket märkligt men kände igenom honom och hittade inget konstigt. Vi gick till bilen och han var låg, öronen rakt ut och svansen nere (den står ALLTID upp på Ned). Jag lastar in dom i bilen och beger mej mot svärmor för att lämna av Troja. 30min senare är vi framme och när jag öppnar bakluckan och framor ska hälsa lite på Ned så ser jag att han är helt svullen i ansiktet. Jag grips lite av panik, ringer Sigrid och hon tycker vi ska åka in. Sagt och gjort, jag åker in till Södra och ringer dit också för att dom ska va beredda att vi är på väg. Ned har troligtvis blivit biten av en huggorm!!!

Ned blev inlagd, han skulle få komma hem senare på kvällen men han blir sämre och får stanna över natten. På torsdagen får han inte heller komma hem för att hans hjärta slår oregelbundet. Dom ger han antiserum och hjärtat börjar slå bättre, men inte helt bra men mycket bättre. Han får komma hem på fredag och ska vara i vila och han får medicin för hjärtat. Alla rörelser kan göra att ev gift sprids i kroppen. Återbesök på torsdag för att kolla hjärtat och njurar/lever värden.

Från att vara deppig över att jag inte ska få träna agility på en månad, till att bara vilja ha hem min hund levande. Vilken jävla resa. Vi får hoppas att proverna på torsdag inte visar nånting och att vi så smått kan börja gå ordentliga promenader (om så i koppel) snart!

 

Tack till alla ni gullliga där ute som hållt tummarna för Ned. Ni är bäst!

Den som väntar på nått gott….

Den 30/3 är vår nästa tävling. I Strängnäs. Jag längtar som en jäkla galning! Konstigt det där, i agilityn ser jag verkligen fram emot tävlingarna medans i lydnaden så var det ett sånt där nödvändigt ont. Känns ovant att tävlingarna är det man ser fram emot och blir en enormt taggad av, inte nån ångest överhuvudtaget.

Detta år kommer bli ett riktigt bra Agility år, det är jag säker på!

20140225-210050.jpg